Och de är lika mycket nostalgi varje gång man är där! Dom spelar ju samma låtar nu som då gjorde på min tid där. Introt är fortfarande den viktigaste delen att se enligt mig. This is my hometown ger mig fortfarande gåshud, slutsignalen får fortfarande mitt hjärta att hoppa till i ren stress över att om jag har nog med hamburgare. ALLT med andra ord är nostalgi! Saknar faktiskt lite att jobba där. Fast samtidigt inte. Och när jag gick förbi alla kioskerna så kände jag inte en jävel förutom Fia! Också ett tecken på att man är för gammal för att jobba på isladan.

Men jag och Julia hade riktigt kul utan att nån av oss var tvungen jobba där. Julia jobbade nämligen i souvenirshoppen förrut för dom som inte visste de. De var så vi träffades.

Vi hade riktigt kul åt ticks-tanten nedanför oss som helt plötsligt utan anledning kunde börja klappa händerna hysteriskt i 3 sekunder, sen slutade hon. Så höll hon på hela matchen med jämna mellanrum. Och vi skrattade lika mycket varje gång.

Vi skrattade åt killen i motståndarklacken som blev utburen av vakterna för att han var stökig. PINSAMT Solna AIK!

Dock så har jag lite klagomål angående sittplatserna. Hade precis som en vanlig människa betalat för 1 sittplats. Hur kommer de sig då att jag bara fick en HALV?!?! Jo, de satt en tjockis till val bredvid mig och tog upp mestadelen av min stol också! Med sig hade han sin nästan lika tjocka flickvän som säkert också tog upp 1½ stol på sin sida, och en Icakasse full med godis och dricka! Ville nästan säga åt han att du blir inte smalare av att tryck i dig allt de där! Förlåt men jag börjar faktiskt hålla med dom som tycker att tjockisar ska få betala för 2 platser på flyg, och i detta fall hockeymatcher!

Justja, vi vann matchen också! Hurra på SAIK!

Och här satt jag mycker på min stol.

Blev bara värre och värre för varje period.

Tillslut satt jag nästan i Julias knä.