Jag kan härmed konstatera att sparkarna i magen har kommit igång! Har i en ca en vecka misstänkt att det varit sparkar men alltid tänkt, äsch det är säkert bara tarmarna som rör sig. Men dom senaste dagarna har rörelserna blivit mer intensiva. Hände inte så ofta men något var det iaf. T om Robin har lyckats känna något som skulle kunna vara sparkar.

Idag däremot har jag inte bara kunnat känna sparkarna tydligt utan även se dom på utsidan magen!!!

Helt fascinerad av min egna mage just nu!

Var i Umeå i torsdags för att hälsa på le Girlz. Åkte bara ner för att vara social. Ingen speciell anledning. Inte ens shopping fanns med på min To-Do-list! Men tamme tusan så lyckades jag shoppa iaf! Men nu kan jag dö lyckligt!

Hittade nämligen dom skor som jag jagade frenetiskt förra vintern men dom var fan i mig omöjliga att få tag i! Skrev t om om dom här på bloggen att jag ville ha dom. Hittade tillslut min storlek på en engelsk hemsida och beställde dom. Tänkte att allt var frid och fröjd. Så när mailet damp ner några veckor senare där det stod att dom var slut i lagret, höll jag fan på att explodera! Kollade hemsida och det stod fortfarande att storleken fanns inne. Men det gick inte att beställa. Där och då gav jag upp...

   Så när jag då i torsdags såg ett par skor i en skoaffär som liknade mina drömskor så var jag ju tvungen in och kika. Chocken när jag insåg att det var dom och ännu större chock när butiksbiträdet plockade fram strl35!!! Jag skrek. Helt ärligt. Provade skon och tänkte; passar den inte nu utan är för stor bryter jag ihop och gråter på golvet. Dom passade! ♥

 

I-landsproblemet nu är bara att jag inte kommer kunna använda dom fören efter ungen är ute. Högklackat och foglossning är en mycket dum kombo. Men efter, då jag ska börja mitt nya liv som latte-mamma. Då jävlar ska jag rocka dom här Skönheterna!

 

Hurra! Mitt stödbälte har kommit!

I'm never taking this off!

 

Hur gick det till? Jag har ju nyss börjat! Det känns iaf som det. Jag menar, jag plussade ju alldeles nyss! Hur kan det redan gått halva tiden? Det betyder ju att jag kommer ha en bebis på armen jättesnart!!! Jag fattar ingenting!

Speciellt när magen "trillade ut" först förra veckan. Före det skulle man kunna tro att jag antingen hade mensmage eller nyligt ätit. Nu ser det ju faktiskt ut som en liten gravidmage. 

 

Halvvägs alltså och fortfarande -1kg. Fortsätter det så här kommer jag iaf inte bli groteskt stor, men sån tur har man väl knappast. Kommer låta POFF så är jag en valross! För det är väl från och med nu man börjar tjocka på sig ordentligt

 

Hoppsan sa! Där råkade vi visst beställa efter ett "nytt" kök. Och med "nytt" menar jag nya skåpluckor från Ikea. Stommarna får sitta kvar tills vidare men vi slipper iaf ha ett blaskigt gult kök i flera år framöver tills vi bestämmer oss för att byta helt och hållet. Betydligt billigare så här också! Och allt detta bara för att vi inte kunde komma på en passande ny färg på väggarna som skulle matcha med skåpluckorna. True story! Haha

Idag skulle jag egentligen ha åkt iväg för att bygga. 8 veckor skulle jag ha varit borta. Meeeen då det blev som det blev nu med en kommande familjemedlem så ringde jag och sa av mig byggjobben för hösten. Nog för att jag storleksmässigt säkert skulle kunnat bygga. Har ju knappt någon mage. Men då man aldrig vet i förväg hur man kommer att må kändes det dumt att chansa. Ringde cheferna redan i början på augusti då dom kommit tillbaka från sina semestrar. Vid det tillfället mådde jag ju forfarande superdupermega illa hela tiden. Hade bygget startat då hade jag aldrig kunnat åka pga av illamåendet. Men då det var en månad kvar innan mina byggen skulle starta och jag skulle faktiskt vara i både 5 o 6 månaden medans jag var borta så det var ju omöjligt att säga hur stor man skulle ha hunnit blivit tills dess eller bli under själva tiden. Dessutom startar rutinkollerna hos barnmorskan snart och då är det ju också väldigt dumt att vara i södraste sverige och hänga.

   Nu med facit i handen så har jag aboslut gjort rätt val, fasten det tar emot i mitt hjärta och jag vill inget hellre än att få åka. Men med dessa foglossningar hade jag ju ALDRIG klarat av ett byggarbete! Och det känns inte rätt heller mot kollegorna att inte vara i sitt fulla fysiska bruk. Att typ måste tvinga andra att hjälpa med sånt som vanligtvis inte skulle vara nått problem. Sen att jag nu även kommer att missa min egna butiksrenovering får man typ att bryta ihop! Jag som verkligen ville få renovera och snygga till hembutiken och såg fram emot det! Nu kommer jag med största sannolikhet missa det då jag kommer vara mammaledig ett bra tag framöver.

Ödets ironi...

 

Idag har herrskapet Abulkheir Öhlin varit gifta i en hel vecka! Och jag och Robin var där för att bevittna det hela och fira tillsammans med all deras släkt och vänner.

Ett superfint bröllop där minsta millimeter var utsmyckad och varje detalj var tänkt på. Jag hade även äran att få vara en av Mirres brudtärnor tillsammans med hennes vänner Hannah, Louis och svägerskan Jasmine. Hannah har jag träffat en gång tidigare så såg verkligen fram emot att få träffa dom andra 2.

Jag och Robin flög ner till Göteborg där självaste bruden kom och hämta oss. Vi fick låna hennes bil för helgen då det skulle bli en hel del körning. Vi hade valt att bo inne i Borås på hotell men själva bröllopet var ca7 mil söder om Borås ochv festen ytterligare 4 mil ifrån kyrakn. Och dagen efter var det brunch hemma i Fritsla. Så en bil behövdes. Redan första kvällen lämnade jag Robin ensam för att åka och förberreda tillsammand med dom andra tärnorna och ha lite mys med bruden senare på kvällen. Vi hade en hel del som skulle fixas. Bildspel, sång, dans, mat, klänningar, smink- och frisyrplanering. Och som toppen på moset fick vi alla en välförtjänt massage.

Jag hade ju inte kunnat prova klänningen innan så det var lite spännande vilken storlek jag skulle ha med en liten putigare mage. No problems! We looked amazing!

 

Dagen D så samlades vi alla igen för frukost ihop och för att göra oss iordning tillsammans och hjälpa bruden med påklädningen. Satans helvettes knappar på ryggen! Ville bara ha det sagt. Men i klänningen kom hon. Problemen skulle bara bli hur hon skulle kunna gå på toa, sitta ned och senare på kvällen ta sig ut klänningen. Så tajt var den!

   Fotografering vid kyrkan tillsammans med brudgummen medans vi tärnor ordnade lite med våra klänningar, styrde upp lite i kyrkan och hjälpte till med att hålla brudklänning och slöja i ordning. 

 

Själva vigseln ( eller ja hela tillställningen egentligen ) var ganska amerikaniserad då t ex brudens far skulle överlämna bruden. Så Zache och hans marshalker gick in först och ställde sig längst fram. Där efter var det tärnornas tur att tåga in och sist bruden. Det var först vid det här laget precis innan dörrarna skulle öppnas och vi skulle gå in som det slog mig -JAG ÄR FÖRST IN!!! Fuck! Ingen vet ju ens vem jag är. Det är alltså jag som bestämmer hastigheten för oss alla. Aja, det var fan i mig bara att le och börja gå!

  Under själva vigseln sprutade tårarna både hos själva brudparet, några av tärnorna och hos flera gäster i publiken. Jag och en av mashalkerna skulle läsa varsin tex från bibeln, vilket jag totalt screwd up! Var inte exakt samma text i bibeln som jag övat på så blev helt paff och freestylade lite. Ingen märkte säkert nånting utom möjligen prästerna.

Mitt i allt ställer sig en tjej upp i publiken och börjar sjunga tillsammans med symfoniorkestern. Ju mer låten går desto fler tjejer ställer sig upp och sjunger till brudparet. Superfint! Gåshuden var oundviklig!

Efter kyrkan vart det ännu mer fotograferingar, nu tillsammans med både familj och tärnor/marshalker. Det blåste ganska mycket ute vilket gjortde att det var kaaaaallt! Ser superstel ut på alla bilderna då jag tydligen inte lyckats slappna av i axlarna nog mycket utan har dom lätt uppdragna hela tiden. Typiskt...

Mot lokalen! Som var så fint pyntad att jag nästan ville ta med mig det hem sen för att själv kunna använda någon gång. Ännu mer fotograferingar. Lite snax och sist blev vi välkomnade in att sätta oss. 

Under själva middagen haglade det in tal, bildspel och roliga historier om brudparet. Vi tärnor hade både ett bildspel från Mirres möhippa som vi visade plus att vi hade skrivit en sång till Zache där vi berättade lite om den Mirre vi känner. 

Zache höll ett jättevackert tal som man skulle kunna likna med hans bröllopslöften till henne. Och Mirre hade koreograferat ihop ett sång och dans framträdande för Zache som vi tärnor plus 2 tjejor till skulle delta i. Så från att ha mimat en liten kärlekslåt till Zache så spårade det hela till ett  dans och twerk framträdande till en lite lugnare hyllning igen. Tror dansen uppskattades för alla hurrade då efteråt

Bröllopstårtan var suuuperfin!!! Den var i 4 våningar där varje våning såg olika ut. Tårtan var även i 2 olika smaker!

I ett hörn hade det ställts upp ett photoboth där man kunde ta roliga bilder tillsammans med en massa rekvisita. Dom bilderna kan nog bli väldigt underhållande att se nu så här efteråt. På alla borden stod det små "goodiebags" med små mintgodisar vi. På toaletterna fanns det små lådor med allt nödvändigt man skulle kunna behöva under kvällen. Nu vet jag inte vad det var inne på killarnas men på tjejernas fanns det allt från deo till hudkräm till hårspray till tugggummi. Mycket smart grej måste jag säga!

Bröllopsvalsen var i det lite fartigare slaget men väl genomövat av brudparet. Mirres klänningen, som hon hade lyckats dra upp en bit för att gå på toa och sitta ned tänkte vi att vi skulle lyckas dra ner igen lagom till dansen. Men icke sa nicke! Kläninngen satt där den satt! Iof gjorde det ju inte så mycket då hon iaf inte kunde snubbla på kläninngen medans hon dansade då. 

När det blev dags för alla andra att göra brudparet sällskap på golvet insåg jag hur ofärdig jag var i höfterna. Så en kortade dans fick det bra bli sen var jag sittandes för resten av kvällen. 

 

Då Mirre i grund och botten är från Skellefteå så var ju självklart släkten härifrån med där nere. Och jag blev igenkänd av några. Dom fick det som inte att gå ihop tills jag sa att jag jobbar på Jula i Skell. Då föll poletten ner. Blev även påhoppad på jobbet i veckan av en kvinna som frågade och jag var på bröllop i helgen. När jag svarade ja skrek hon till sin man - Jag visste det! Hon är en av Mirres brudtärnor!   Hahaha! Jag själv känner inte alls igen kvinnan och kan inte alls minnas att hon var där. Men då var ju alla människor mer eller mindre nya ansikten för mig.

Hela helgen var helt fantastisk och jag ville inte åka hem! Gjort många nya vänner och är sååå glad över att ha fått vara med under Mirre och Zaches stora dag ♥

Testade ett lite spännande nytt läppstift på jobbet idag. Vad tror ni? Något för mig?

 

L.O.O.K.I.N.G F.A.B.U.L.O.U.S 

 

Foglossning. Smaka på det ordet. Foglossning.Låter inte så bra, nej. Fogar vill man ju aldrig ska släppa eller spricka. Och visst är det självklart att jag ska lyckas drabbas av detta mindre fantastiska fenomen! Är i vecka19 nu och har redan haft problem i 3 veckor. Först lite ont i höften bara. Nu en fysik som en gammal tant som väntar på att få en höfttransplantation. 

 

Och för er som inte vet vad foglossning är för något, så är det när höften mer eller mindre försöker expandera sig så att själva förlossningen ska gå lättare. Finns 3 fogar. 2st bak typ i jämnhöjd med "smilegroparna" och 1 längst ner i bäckenbenet. Alla kan drabbas av detta. Många med bara lite smärta. Andra med såna otroliga smärtor att dom måste sjukskrivas och i värsta fall gå med kryckor eller sitta i rullstol.

S.J.Ä.L.V.K.L.A.R.T så ska jag lyckas dra på mig detta! Och så tidigt dessutom.  Har ju iof ryggproblem sen tidigare och det kan tydligen vara en orsak.

Vad som började med lite ont bak i höften. Typ mensvärk smärta i ena "smilegropen" har nu eskalerat till mer eller mindre konstant ont. Går som en anka med för korta ben bara för att det gör ont att ta långa hårda steg. Halvsmyger typ nu. Kan inte stå still längre stunder. Då börjar det skrika bak i höfterna och det känns som om min svanskota försöker svanka/böja sig uppåt. Har dom senaste dagarna haft träningsvärks-liknande smärtor i innerlår och ibland vader. Vad nu det ska bero på? Min gångstil kanske överanstränger resten av benen?

   Ibland när jag går så känns det som om någon kör en kniv i höften på mig. Detta får mig att nästan falla ihop då knäet viker sig. Och dom som känner mig sen länge vet att mina knän lätt viker sig för minsta lilla. Sååå, att jag någon gång kommer hamna i backen känns oundvikligt. Se till att ha en filmkamera redo för det lär väl se jävligt dumt ut.

   Har jag suttit länge och reser mig upp är det inte säkert att jag ens kan räta ut höfterna utan måste gå lätt framåtböjt en stund. Måste även parera och känna efter vilket ben som det finns "kraft" i för att ta ett steg och orka hålla emot. Ställa sig på ett ben är en tankeprocess om vars balans och styrka finns. När jag reser mig upp känns det även som om något blivit mer eller mindre upptryckt i magen på mig som nu faller ner en bit av själva tyngdlagen. Skitkonstig känsla! 

   Sovning är också ganska spännande. Då jag inte längre verkar äga kraften att vrida på mig i sängen smidigt, så måste jag böja upp ena benet och ställa ner foten, lyfta hela rumpan från sängen och då kunna vrida på mig. Vissa sovställningar funkar bättre än ändra. Men från rygg till sidan är värst.

   Böja sig ned/sätta sig på huk och sen resa sig upp, lyfta nånting från en låg höjd eller bära tungt kommer inom en snar framtid vara ett minne blott känner jag. Inte för att vara bitter men smärtan gör det ibland svårt att se något ljus i tunneln.

 

Har iaf bokat en tid med en sjukgymnast så får vi se vad hon rekomenderar framöver. Men vill verkligen inte sjukskrivas! Inte än iaf. Vad tusan ska jag göra hemma i 5 månader, för att sen vara hemma i ytterligare 1-1½år. Kommer börja klättra på väggarna och prata konstigt med mig själv...

 

Tänkte ni ville veta! Nu ska jag göra mig redo för att åka och simma med min preggovän!