Justja var och tog bort en leverfläck idag på axeln.  Och precis som när jag skulle fixa mitt nageltrång hade jag smått panik och var übernervös. Okej jag erkänner jag har smått läkarskäck när de kommer till att skära i mig.  Men som tack och lov är hade jag moraliskt stöd även denna gång. Jag tror att om jag inte haft de så hade jag sprungit ut därifrån och gömt mig i en buske bara för att få andas ifred. sen när läkaren säger att man ska slappna av och inte glömma bort att andas spänner jag mig bara ännu mer och tar ett andetag typ var tredje minut. 
Thank good också att de var på axeln för då slapp jag se vad dom gjorde och eftersom jag var bedövad kände jag ingen smärta men de var ändå läskigt att känna att nån var där och bråkade. Typ när dom sydde så kände jag ändå hur de drogs i huden. Så 3-4 stygn (har ej räknat) sitter nu så fint därbak på axeln och där ska dom sitta till nästa fredag. Kul.

Och nu när bedövningen släppt gör de ont som fan!