Jag tror jag har gått och blivit bortskämd.
En tom säng är inte lika lockandes längre som de var förut. Föredrog faktistk att sova själv tidigare i mitt liv när sovkompis ansågs mest bara ta upp all plats jag ville spre' ut mig på .Och fan för den som rörde mig när jag skulle sova! Men nu förderdar jag faktiskt att ligga lite ihopknycklad men en arm runt mig och känna att jag har en andandes männsika bredvid mig. Så länge denna männsika inte snarkar som ett helt sågverk förstårs! Mysfaktorn är ju betydligt högre med en sängkamrat plus att man får någon att värma sina kalla fötter på :)
Men ikväll blire tyvärr till att köra solo...