Dagbok - Diarium - Blogg

Somsagt sjuk och har lite att göra så jag bestämde mig för att läsa alla mina diarium som jag skrivit på Apberget. Väldigt roligt att läsa. Funkade ju ungefär som en blogg. Man skrev ner de man kände för. Och Apberget var ju ens liv där i några år, tragiskt. Men nu har ju dom flesta bytt till Facebook och låter den ta över ens liv istället. Lika tragiskt. Men hursomhelst så börjar de kanske vara dags att ta bort ens Apbergetanvändare. Inte okej att vara 21 och ha en användare där. När man är mellan 13-16 kan jag väl gå med på de men nu är jag för gammal! Har ju inte direkt varit aktiv på den sidan på typ 2 år heller så. Men jag tror först att jag på nått sätt måste spara alla mina diariuminlägg. Skitkul att läsa vad man hade på hjärtat innan man skaffade en blogg. För bloggen har jag typ läst igenom 3 gånger från start till senaste inlägget. Och lika kul varje gång!

Lite kul också att jag i typ alla år har på nått sätt skrivit ner mina dagar, tankar, funderingar bla bla bla.
När jag var mindre var jag en ivrig dagboksskrivare. Har 3st dagböcker tror jag liggandes hos mor&far som jag brukar läsa ibland. Pinsamt värre...
Sen kom Apberget in i bilden och då började man skriva där och senare kom bloggen. Dagbok känns ju mest personligt där de bara är en själv (förhoppningsvis) som läser. Apberget var lite tråkigt för på min tid kunde man inte lägga in bilder utan bara skriva. Vet inte hur de är nu men de skulle inte förvåna mig om man kan göra mer i diariumen. Bloggen är nog bäst ändå! Kanske int ett ställe man skriver personliga saker på som man vill att ingen annan ska läsa. Men att kunna lägga ut bilder o musik gillas!

Varför jag gillar att skriva av mig är för att jag tycker man sparar minnen på ett lätt sätt. Många saker glömmer man med tiden, men har man skrivit ner de eller lagt ut en bild så POFF så har man minnet tillbaka och kan sitta och skratta eller gråta åt de som varit.

Så den dagen då jag bestämmer mig för att sluta skriva på bloggen så ska jag skriva ut alla inlägget och göra en liten bok av den. Bara för att senare i livet kunna återgå och läsa allt dumt och kul jag gjort!
Hur jag ska lyckas med de vet jag inte än, men de är ju inte aktuellt heller så jag känner lugnet :)






Ps. nu ska jag sluta skriva så långa inlägg! Vem orkar läsa egentlingen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0