Sådärja då har vi återvänt till Melbourne för våra sista dagar i detta fantastiska land far far away. Varför är det så långt till Australien btw? Det gör det så himla svårt och knöligt att ta sig dit...

Melbourne sa vi ja. Nytt hostel närmare Maja och Daniel i South Yarra.  

På dagens agenda stod det en heldags utflykt till Phillip Island för att se Pingvin Paraden. Och nej, inte en parad där pingvinerna kommer på led och spelar trumpet och sånt. Inte en sån parad. Det heter bara så men egentligen är det en "show" om när pingusarna kommer upp på land efter att ha varit i havet och fiskat hela dagen.
En minibuss som det stod Go West på kom och hämtade oss utanför hostlet. Våran familj utgjorde halva gruppen. Annars hade vi med oss en kinesisk mor och dotter, ett par från Nya Zeeland och en familj från England tror jag. Utflykten gick inte bara ut på att ta oss från punkt A till punkt B. Utan vi stannade längst vägen på 3 olika stopp. Nackdelen var bara att vi befann oss i Australien under deras vinter ( i juni I know dom är lite knäppa där nere ) så solen gick ned mycket tidigare och det gjorde att vi fick mindre tid än vanligt på oss på dom olika aktiviteterna. Men det gick bra ändå.

Första stoppet var en Chokladfabrik! Iiiiiiiiiih! Heaven, I'm in Heaven! Där vi fick gå på typ ett museum och se hur chokladen blir till från kakaobönan, titta på en massa konstverk som allt var gjort i choklad, och spela lite olika arkadspel för att vinna små chokladbollar, och faktiskt göra våra egna små chokladkonstverk.
I ett glasskåp hade dom även en massa olika chokladkakor från olika länder, och där i låg faktiskt en Marabou!

Stopp #2 var ett koalacenter. Där fick vi gå omkring i en park och se koalorna i deras rätta miljöer högt uppe i träden. Dom hade nämligen byggt en träbro som gick uppe vid trädtopparna nästan så man skulle kunna få en ordentlig titt. Men man fick inte röra djuren om man kom nära. Dom kan tydligen bitas dom där sömntutorna. Visste ni att koalor sover ca 20 timmar om dygnet. Dom resternade 4 äter dom. 

Tredje stoppet var en vingård där vi fick prova massa olika lokala viner och ostar. Herregud så gott det var! Onykter blev jag typ också. Men då var det ju inte bara ett vin vi fick prova på heller.

 

Och nu ladies and gentleman var vi äntligen framme vid PingvinParaden! Satan vad folk det var! En snabb fikarast gjordes för att sen bege oss mot stranden så vi skulle få bra platser. Dom har ställt upp två stora läktare med enorma strålkastare bredvid som står ut mot havet. Fotografering var strängt förbjudet då blixtarna skrämde djuren. Kallt var det också att sitta där. Men som tur är så är pingusarna väldigt punktliga och kommer upp ur vattnet nästan exakt samma tid varje dag. Och dom små djuren är lite lustiga. Då ligger dom kvar i vattenbrynet eller står precis ovanför vattnet och väntar in tills dom blir nog många. Kunde vara allt från ca15-20 st till typ 40-60st i varje grupp som kom upp! Sammanlagt var det några hundra ( om inte mer? hmm kommer inte ihåg ) som kom upp ur vattnet varje kväll. Men det var lite svårt att se i mörkret alla då dom hoppade upp längst hela stranden och vi var bara på en liten del. Lite lustiga är dom också fast samtidigt ganska smarta. Pingvinerna återvänder nämligen alltid till den strand dom är födda på och bygger sig ett bo där som dom sen återvänder till varje kväll för att äta och para sig. Sover gör dom tydligen ute i vattnet mellan jakterna. 

När alla pingviner var uppe ur vattnet och vi skulle gå tillbaka till bussen då började nått ännu roligare. Ut till läktarna har dom byggt trädäck som man går på så man inte stampar omkring bland pingvinernas bon. Och då fick man komma pingusarna mycket närme och se och höra hur dom föröskte hitta rätt bo

Så var det bara minibuss turen hem igen. Våran chaufför Steve tackade för sig och spelade upp lite obligatorisk musik som t ex Pet Shop Boys låt Go West. Vi sjöng alla med i en ända stor kör!

 

Och vet ni vad! Nu är det bara en dag kvar i Australien! Och den gick mest ut på att packa och försöka packa ner så mycket av Maja och Daniels grejer som möjligt då dom inte skulle kunna få med sig allt hem annars. Lite shopping hann vi med också och en prommenad längst kusten. Daniel fick även agera hjälte då en kvinna fick ett epileptiskt anfall och körde in med bilen i spårvagnsperrongen vi stod vid. Han drog ute henne ur bilen och han och mamma fick folk att hjälpa till med att hålla nere henne och ringa ambulansen. Blev himla spännande där ett tag. Tack och lov såg det bara värre ut än vad det var. Men jag tror alla fick sig en liten adrenalinkick.

Ett känslosamt avsked senare av Maja och Daniel så POFF var resan slut och vi begav oss mot flygplatsen för att flyga hem med nattplanet mot Singapore. Otroligt tragiskt att resan tog slut. Iof tog resan 29 timmar så egentligen var det ganska mycket kvar. Men har inte så mycket att berätta fårn planen. Vi satt, vi åt, vi såg film, vi sov, vi satt och vi satt osv.