Efter 2 veckors sjuka så kan vi här med förklara mig som - fortfarande sjuk... När förkylningen äntligen började ge med sig, febern gick ned och trycket i bihålorna började lätta så dök helt plötsligt en ny betydligt mindre charmig eftersläntrare upp! Den riktiga bihåleinflammationen...

Och vet ni vad! Den luktar SATAN! 

 

Jag var så pass sjuk förra veckan att jag lyckades få ett munsår. Så dåligt var mitt immunförsvar. Och när det började läka började jag känna en mindre trevlig doft. Trodde att det berodde på själva läkningen av munsåret och ignorerade det. Tills jag började anklaga Tilde för att behöva en ny blöja, tro att min andedräkt fått frispel, tro att Tippex gömt en död råtta nånstans! Ja ni förstår kanske. Lukten jag kände var inte att leka med. Efter ett tag insåg jag att själva stanken kom in i från min egna näsa! The fuck! Vad gör man då? Jag valde att prova en nässköljning. Big mistake! INTE trevligt och inte blev det nå bättre heller. Istället dök en mördande smak i munnen upp på mig. Som en frätande ånga som hela tiden finns där i svalget fasten jag borstat tänderna eller tuggade på ett tuggummi. Så dålig smak och dålig lukt i näsan = vidrigt! 

 

Kände mig lite maktlös så jag ringde 1177 och blev skickad till en vårdcentral här i Sthlm som skulle kolla upp mig. Och det visade sig att jag hade en lättare bihåleinflammation som låg kvar och inflammerade hela svalget på mig också. Och då nässköljen snarare tryckt in allt det sjuka längre in i bihålorna än ut så ligger det bokstavligen skit kvar där inne som enligt mig börjat ruttna nu. För så illa luktar det! Kan inte ta ett djupt andetag genom näsan för då får jag kvällningar. Jag känner stanken t om på utandningen! Och sen på det smaken i munnen som aldrig vill försvinna vad man än äter. Att jag inte spytt än är typ konstigt. 

Så nu går jag på en penicillin-kur för att verkligen få ut allt det illaluktande för gott. Men fram tills dess vill inte ens jag vara med mig själv